| Lavskrikan kännetecknas av en lite rufsig fjäderdräkt. Huvudets ovansida är svartbrunt. Halsens övre del, ryggen och skuldrorna är rödgulaktigt grå. Över- och undergumpen är roströda. De undre delarna är rostgrå. Vingarna är brunaktigt askgrå och stjärten roströd, med mellersta pennparet askgrått. Den blir ungefär 29 cm lång. Honan och hanen i olika åldrar är lika. Den kan ofta påminna om en stor mes då den klänger upp och ned i grenarna.
Lavskrikan förekommer över större delen av den norra barrskogsregionen från Skandinavien i väster genom Ryssland till Mongoliet och Kina. Den är en stannfågel och återfinns så högt upp som på 2200 meters höjd. Den förekommer mest i gammal mogen skog.
Boet byggs av båda könen, och består av en grund bale av pinnar, kvistar, lavar och bark. Detta fodras med fjädrar från olika sorters hönsfåglar, som tjäder, orre och ripa. Boet placeras ganska nära marken och tätt intill stammen på gran, tall eller björk. Honan lägger 3-4 ägg i mars och ruvar dessa själv i cirka 19 dagar. Äggen är gråvita till ljust gulgröna, med grönbruna fläckar. Båda könen matar ungarna i 3 veckor, då de är flygfärdiga och lämnar boet.
Lavskrikan återfinns i barrskogar med mycket lavar. Den är allätare. Speciellt kan nämnas att den äter små fåglar och däggdjur, och om hösten även bär och frukter. Den är allt annat än en skygg fågel och skogsvandrare får ofta se fågeln som kan bete sig nyfiket i människors närhet. Efter bara en liten stunds bekantskap kan den vilda lavskrikan mycket väl låta sig handmatas likt en tam gråsparv.
|
|
